Sanne hon ligger i en brandgul soffa. Inget mer med det. Vi är bara glada att vara vid liv. Ett tapeter fyllt rum långt bort om drömmarna där är vi ikväll. Någonstans mellan rätt och fel. Vinet rinner i mina ådror, inte fan tänker jag på morgondan. Den är långt bort. Lika långt bort som kärleken. Även om den väntar runt hörnet. Dina framfusiga öron står som givakt för min tunga i månskenet. Din lilla hand som håller vinet, inte längre Guds sändebud utan en ängel från ovan.
/ Jacob Florberger
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar